20 varierande timmar

Igår var det en dag som började som skit, fortsatte som mer skit, och till slut övergick i nåt bra. Tenta i programutvecklingsmetodik på morgonen, och för lite sömn. Tofflar runt i lägenheten och försöker vifta bort sömnfjärilarna. Tappar ena brusgeneratorn i toaletten. *plums* Faaaa-AAANN! (Mer om vad en brusgenerator är och varför jag har en en annan gång.) Fick skumt nog för mig att det var akademisk kvart på tentan och kom en kvart för sent. Skit också. Satsar stenhårt på tentan och misslyckas antagligen, med mycket liten marginal. En kvart till hade kanske räckt...

På kvällen salsa, och inte bara i en gymnastiksal den här gången. Nu drog vi ut till L'Orient efteråt för att ta det hela till en ny nivå. Shit, vad mycket duktigt folk det var där. Och som vi väl hade befarat så såg deras salsa inte alls ut som det vi hade lärt oss. Det fanns liksom inga steg kvar i det hela, utan dansen bestod till hundra procent av armslingrande, snurrande och höftrullande. Som tur är är atmosfären väldigt avspänd på L'Orient och det var ett gäng nybörjare där också, så vi gjorde så gott vi kunde. Tack Mumlan, för att du följde med och följde.

Sen hem i säng och klockan fyra brakar ett gäng in genom ytterdörren och nån börjar sjunga slutmusiken till Portal med hög röst: "Now these points of data make a beautiful line, and we're out of beta we're releasing on time". Inga namn ska nämnas. Tack gode gud att de inte började spela Tetris Attack i alla fall. Men men, vad vore livet om man inte blev väckt mitt i natten av partajande kompisar då och då?

Andra träningen

"Och nu, mina damer och herrar, dansar ni salsa!"

Dessa ord utbrast Eddie Cool mot slutet av träningen idag, och jag var nära att hålla med honom. Det börjar bli roligt. Riktigt jäkla roligt till och med, så att man inte riktigt kan stå still mellan varven. Man börjar fatta rytmerna i den konstiga musiken, grundstegen börjar sätta sig i kroppen och man vågar shejka loss lite grann. Sen beror det ju rätt mycket på vem man dansar med också. Dansade med Evelina idag till exempel, en fellow smålänning som varit med förr och dansat bugg bland annat. Det var verkligen skillnad på henne och många av nybörjartjejerna. Vänster, in, höger, in; 1, 2, 3... 5, 6, 7; snurr snurr. Jäkligt kul. Innie lovade mig när jag först sade att jag skulle börja dansa att jag skulle vara "helt full av endorfiner och oxytociner" efter ett tag, och jag börjar så smått förstå vad hon menade.

Lite kul var det ju också när jag som av en slump träffade Linus på vägen hem (en helt annan, inte min onda tvilling). Sade att jag hade vart och dansat salsa. "Jaha, med Eddie då ja." Linus (jag alltså): (O_o) Wut!? Jodå, världen är precis så liten som det verkar ibland. Eddie är även Holgerspexare när han inte lär ut salsa. Och vad mer är; han är D-are! Jajjemän, allas vår lord of the dance Eddie är sunkig teknolog. Och jag som kände mig pinsam när Evelina frågade vad jag pluggade. Jag ska aldrig mer skämmas över att vara datavetare.

Och nu till att dra en all-nighter för att bli klar med workshop tre i speldesignkursen. Ett litet äventyrsspel i miniatyr blir det. Bara en del jobbig grafik kvar, plus att lägga in ljudeffekter. Och koda ytterligare ett par enstaka objekt. Och avbugga dem. Och gå igenom dialogen en gång till för att se så allt stämmer. Suck. Vi ses i gryningen, sköna kudde.

Salsa

Efter första tillfället på salsakursen är det ju nästan obligatoriskt att avlägga en liten bloggrapport, även om jag är rätt trött, och mest vill sova. Skitmycket att göra i skolan nu också, även om nästan allt är roligt. Hur som helst; att dansa var mycket trevligt. Nervöst, såklart, både inför dansen i sig och alla nya människor, vilka till 50% bestod av kvinnor, vilket ju är en grov snedfördelning jämfört med min vanliga umgängeskrets. Nervositeten luckrades dock snart upp när det kom till själva dansandet, som hittills inte är farligt invecklat. (Och mycket pedagogiskt instruerat av vår lärare Eddie, som antagligen är medlem av coola människors motsvarighet till Mensa.) Man går till höger, vänster, framåt eller bakåt. Svårast var kanske att hålla takten med den skumma salsamusiken. Som kille ska man ju också föra, vilket också är ovant. Men kul. Ser fram emot att bli säkrare och kunna släppa loss och improvisera mer. Folket var en högst blandad skara. Bara en handfull som har dansat förut, vilket var en lättnad. Killarna märkte man ju knappt av, eftersom man bara dansar med tjejerna. Bland de var några äldre, några yngre, några som verkar väldigt trevliga och en eller två som verkar lite skumma. På det hela taget ser jag i alla fall fram emot nästa vecka.

Good fight, good night.