Mellan utmaningar

Jahapp, så var den utmaningen till ända. En kuslig känsla av tomhet infinner sig. Var det inte svårare än så här? Allt som krävdes var lite ihärdighet och stor tolerans för att börja om från början igen och igen och igen. Har upplevelsen fått mig att växa som människa? Har jag lärt mig något viktigt om livet som jag kommer att kunna föra vidare till mina barn i framtiden? Har tiden jag lagt ner på det hela överhuvudtaget varit meningsfull?

Kommer jag att bli lika totalt uppslukad när nästa utmaning uppenbarar sig?

Hell to the yeah!