Att bli vuxen, fast ändå inte
En av mina äldsta drömmar är att bygga mitt eget tv-spel. Mitt äldsta minne av den drömmen är från samma period som då jag först spelade Zelda III: A Link to the Past. Med den demografiska grupp jag tillhörde då (1992) hamnade jag antagligen precis mitt i mitten av den tänkta målgruppen för Zelda III, och varje minut var för mig fylld med renaste spelglädje. Min egen fantasi blev så stimulerad att jag inte kunde låta bli att bygga egna spelelement och världar i huvudet, helt spontant.
Under högstadiet plöjde jag mig igenom ganska stora mängder fantasyböcker, och de formlösa och svävande speldrömmarna övergick i romandrömmar. Min egen tänkta fantasyvärld växte och utvecklades, och i början av gymnasiet fick jag faktiskt ner en liten, liten del av det hela på papper. Det skulle ta mycket lång tid innan jag slutgiltigt kom till mina sinnen och insåg att romanskrivande inte var min väg att gå.
Nu, ett decennium senare och ett stort antal illusioner fattigare, är det dags att samla ihop skärvorna av sin spruckna och slitna, men fortfarande lika vackra, barndom. Det är dags att titta på gamla, idealiserade bilder av både fantasi och verklighet i det vuxna livets obarmhärtiga ljus. Det är dags att göra verklighet av idéerna, och se vart de leder. Det är dags att verkligen ta till sig två mycket viktiga, klassiska talesätt:
"En resa på tusen mil börjar med ett enda steg."
-Lao Tze
"Geni är en procent inspiration, nittionio procent perspiration."
-Thomas Edison
Sammanfattningsvis: det är dags att läsa en högskolekurs i speldesign. Med den sista projektrapporten inlämnad just idag har jag nu den delen bakom mig. Återstår själva det egentliga arbetet. Att bygga sitt spel.
Nästa gång startar jag upp vad som är tänkt att bli en hel bloggserie av spelanalyser i studiesyfte, för att samla ihop mer idéer och inspiration och för att bättre förstå varför jag älskar spel så mycket.
"When I was a child, I talked like a child, I thought like a child, I reasoned like a child. When I became a man, I put childish ways behind me."
-1:a Korintierbrevet 13:11
"I tell you the truth, anyone who will not receive the kingdom of God like a little child will never enter it."
-Lukasevangeliet 18:17
Under högstadiet plöjde jag mig igenom ganska stora mängder fantasyböcker, och de formlösa och svävande speldrömmarna övergick i romandrömmar. Min egen tänkta fantasyvärld växte och utvecklades, och i början av gymnasiet fick jag faktiskt ner en liten, liten del av det hela på papper. Det skulle ta mycket lång tid innan jag slutgiltigt kom till mina sinnen och insåg att romanskrivande inte var min väg att gå.
Nu, ett decennium senare och ett stort antal illusioner fattigare, är det dags att samla ihop skärvorna av sin spruckna och slitna, men fortfarande lika vackra, barndom. Det är dags att titta på gamla, idealiserade bilder av både fantasi och verklighet i det vuxna livets obarmhärtiga ljus. Det är dags att göra verklighet av idéerna, och se vart de leder. Det är dags att verkligen ta till sig två mycket viktiga, klassiska talesätt:
"En resa på tusen mil börjar med ett enda steg."
-Lao Tze
"Geni är en procent inspiration, nittionio procent perspiration."
-Thomas Edison
Sammanfattningsvis: det är dags att läsa en högskolekurs i speldesign. Med den sista projektrapporten inlämnad just idag har jag nu den delen bakom mig. Återstår själva det egentliga arbetet. Att bygga sitt spel.
Nästa gång startar jag upp vad som är tänkt att bli en hel bloggserie av spelanalyser i studiesyfte, för att samla ihop mer idéer och inspiration och för att bättre förstå varför jag älskar spel så mycket.
"When I was a child, I talked like a child, I thought like a child, I reasoned like a child. When I became a man, I put childish ways behind me."
-1:a Korintierbrevet 13:11
"I tell you the truth, anyone who will not receive the kingdom of God like a little child will never enter it."
-Lukasevangeliet 18:17
Etiketter: spel
det här inlägget skrev jag klockan 17:15
0 comments
