Andra träningen
"Och nu, mina damer och herrar, dansar ni salsa!"
Dessa ord utbrast Eddie Cool mot slutet av träningen idag, och jag var nära att hålla med honom. Det börjar bli roligt. Riktigt jäkla roligt till och med, så att man inte riktigt kan stå still mellan varven. Man börjar fatta rytmerna i den konstiga musiken, grundstegen börjar sätta sig i kroppen och man vågar shejka loss lite grann. Sen beror det ju rätt mycket på vem man dansar med också. Dansade med Evelina idag till exempel, en fellow smålänning som varit med förr och dansat bugg bland annat. Det var verkligen skillnad på henne och många av nybörjartjejerna. Vänster, in, höger, in; 1, 2, 3... 5, 6, 7; snurr snurr. Jäkligt kul. Innie lovade mig när jag först sade att jag skulle börja dansa att jag skulle vara "helt full av endorfiner och oxytociner" efter ett tag, och jag börjar så smått förstå vad hon menade.
Lite kul var det ju också när jag som av en slump träffade Linus på vägen hem (en helt annan, inte min onda tvilling). Sade att jag hade vart och dansat salsa. "Jaha, med Eddie då ja." Linus (jag alltså): (O_o) Wut!? Jodå, världen är precis så liten som det verkar ibland. Eddie är även Holgerspexare när han inte lär ut salsa. Och vad mer är; han är D-are! Jajjemän, allas vår lord of the dance Eddie är sunkig teknolog. Och jag som kände mig pinsam när Evelina frågade vad jag pluggade. Jag ska aldrig mer skämmas över att vara datavetare.
Och nu till att dra en all-nighter för att bli klar med workshop tre i speldesignkursen. Ett litet äventyrsspel i miniatyr blir det. Bara en del jobbig grafik kvar, plus att lägga in ljudeffekter. Och koda ytterligare ett par enstaka objekt. Och avbugga dem. Och gå igenom dialogen en gång till för att se så allt stämmer. Suck. Vi ses i gryningen, sköna kudde.
Dessa ord utbrast Eddie Cool mot slutet av träningen idag, och jag var nära att hålla med honom. Det börjar bli roligt. Riktigt jäkla roligt till och med, så att man inte riktigt kan stå still mellan varven. Man börjar fatta rytmerna i den konstiga musiken, grundstegen börjar sätta sig i kroppen och man vågar shejka loss lite grann. Sen beror det ju rätt mycket på vem man dansar med också. Dansade med Evelina idag till exempel, en fellow smålänning som varit med förr och dansat bugg bland annat. Det var verkligen skillnad på henne och många av nybörjartjejerna. Vänster, in, höger, in; 1, 2, 3... 5, 6, 7; snurr snurr. Jäkligt kul. Innie lovade mig när jag först sade att jag skulle börja dansa att jag skulle vara "helt full av endorfiner och oxytociner" efter ett tag, och jag börjar så smått förstå vad hon menade.
Lite kul var det ju också när jag som av en slump träffade Linus på vägen hem (en helt annan, inte min onda tvilling). Sade att jag hade vart och dansat salsa. "Jaha, med Eddie då ja." Linus (jag alltså): (O_o) Wut!? Jodå, världen är precis så liten som det verkar ibland. Eddie är även Holgerspexare när han inte lär ut salsa. Och vad mer är; han är D-are! Jajjemän, allas vår lord of the dance Eddie är sunkig teknolog. Och jag som kände mig pinsam när Evelina frågade vad jag pluggade. Jag ska aldrig mer skämmas över att vara datavetare.
Och nu till att dra en all-nighter för att bli klar med workshop tre i speldesignkursen. Ett litet äventyrsspel i miniatyr blir det. Bara en del jobbig grafik kvar, plus att lägga in ljudeffekter. Och koda ytterligare ett par enstaka objekt. Och avbugga dem. Och gå igenom dialogen en gång till för att se så allt stämmer. Suck. Vi ses i gryningen, sköna kudde.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home