Hiroyuki Imaishi

I högtalaren: blandade Queen-låtar. Söndag för-/eftermiddag. Lat och slö. Strötittar på gamla animeavsnitt.

Hiroyuki Imaishi är en veteran på studio Gainax som börjar träda fram i rampljuset mer och mer. Hans verk känns lätt igen på de extrema färgsättningarna och den extremt våldsamma animationsstilen. Eftersom hans stil bygger på groteska extremer är det ofta "älska eller hata" som gäller för hans skapelser. Jag älskar, och ser fram emot hans första fullängdsserie som kommer 2007.

Jag, liksom antagligen många andra, fick först upp ögonen för Imaishi i och med FLCL, som släpptes år 2000 och blev lite av en milstolpe i den moderna animehistorien (och självklart måste ses av alla som påstår sig gilla anime). Där var han en av tre animation directors, och hans stil märks allra tydligast i avsnitt fem. Den snyggaste av hans scener är fajten mellan Haruko och Amarao på frisersalongen. Med frenetisk intensitet och utan någon hänsyn för vare sig fysiska lagar eller några regler om animatisk hyfs och återhållsamhet låter han Haruko gå lös med sin elbas-slash-maskingevär i ett myller av exploderande kroppar och med en animationsteknik som bara kan beskrivas som rent ballistisk.

År 2002 var det dags för en ny TV-serie från Gainax, nämligen den parodiska komedin Magical Shopping Arcade Abenobashi. Arbetet med manus, storyboard och regi för de tretton avsnitten var uppdelat på 17 olika medarbetare, vilket avspeglas i hur brokig serien är. Huvudpersonerna förflyttas till ett nytt parallellt universum i varje avsnitt, och vart och ett av dem är en förkroppsligad parodi på någon klassisk anime- eller filmgenre. Imaishi gjorde storyboard till avsnitt 3 och 12, som båda är klart roligare än genomsnittet i serien. Avsnitt 3, som han dessutom regisserade själv, är en total slakt på sci-fi-animen som genre med referenser till många serier, bland andra Gundam. Avsnitt 12 är en orgie i snabba, snygga referenser till hollywoodfilmer som blandas hejvilt, till exempel Terminator 2, Titanic, Tillbaka till framtiden, The Thing, Akira, etc etc. Abenobashi som helhet är inte lika bra, men är nästan värd att se enbart för Imaishis bidrag. Varning för fanservice utfärdas.

Sedan blev det 2004 och Imaishi fick äntligen regissera en hel OAV alldeles själv, denna gången tillsammans med Production I.G. istället för Gainax. Dead Leaves heter den, och den betraktas ibland som ett bevis på att Imaishi har alla sina talangpoäng investerade enbart i visuell stil, och inte bör tillåtas få så fria händer över en produktion. Jag kan delvis hålla med; framemot andra halvan är man på väg att bli färgblind och känner epilepsirycken komma så smått. Berättandet av historien är helt klart låg prioritet för Imaishi, som mest ser berättelsen som ett stativ att hänga upp sin animationskonst på. Han får sagt det som ska sägas, men Dead Leaves bör ändå ses främst ses som en stilstudie. Förutom första halvan då, som faktiskt är smått genialisk i sitt extremt våldsamma porträtt av ett ultrafascistiskt fångläger i omloppsbana, där de söndermuterade fångarna hanteras som skräp och avrättas brutalt vid minsta knystning. Under den påföljande flykten från fängelset mosas kroppar till höger och vänster av enorma, iskalla mördarrobotar och blod och inälvor flyger. Många animeskapare vinner på att använda sig av principen "less is more". Imaishis motto är: "More is more!". Är jag sjuk som gillar det här?

Senare samma år gjorde Gainax en remake på den klassiska serien Cutey Honey. Resultatet blev OAV:n Re: Cutie Honey (jo, stavningen stämmer faktiskt). Imaishi regisserade första avsnittet, som även här är det absolut bästa av de tre. Mycket fanservice även här, men roligare och mer återhållsamt än i Abenobashi. Klart sevärt, och ett måste för fans av Gainax eller Imaishi (eller Cutey Honey, så klart). Tyvärr kan detsamma inte sägas för de andra två avsnitten.

Och nästa år är det alltså dags för herr Imaishi att få regissera en hel TV-serie alldeles själv. Namnet på den är Making Breakthrough Gurren-Lagann (engrish åt folket...), och den kommer att bli 26 avsnitt lång. En Mecha, igen... folket på Gainax gillar robotar. Bästa stället att läsa om serien lär vara på GainaxPages. Och frågan vi alla ställer oss nu är ju; hur kommer Imaishi att lyckas med att ensam regissera ett så här omfattande verk? Kommer karaktärerna att djupna, eller blir det 11 timmars ytlig, frenetisk action? Jag väntar med spänning på svaret.