Kevin Smith
I högtalaren: Daft Punk, "Discovery". Bara skrivbordslampan tänd, i övrigt mörkt både ute och inne. Coca Cola i Musse Pigg-glas. (God bless America.)
Stannade uppe längre än jag egentligen skulle ha orkat för att se Jay & Silent Bob Strike Back på ettan. Vilken fest. Kevin Smith har blivit mitt nya skyddshelgon.
Efter ikväll har jag sett - av Kevin Smith - Clerks, Mallrats, Chasing Amy, Dogma och J&SBSB. Då återstår bara Jersey Girl och den nya Clerks 2, plus några kortfilmer. Förutom Dogma lyckades jag se dem i kronologisk ordning. Detta tack vare Alex, som introducerade mig till Kevin Smith till att börja med, och förklarade var jag skulle börja (med Clerks, så klart). Tack, Alex! För er som inte visste det; det är alltså Kevin Smith som är Silent Bob, och det är han som regisserar alla filmerna som Jay & Silent Bob är med i.
Kevin är sanslöst bra på det vardagliga. När man ser de stackars killarna som står i centrum i hans filmer får man verkligen känslan av att vara förstådd, att alla ens små mörka hemligheter, ovanor, brister och fel är helt naturliga, självklara och ovidkommande. Så himla skönt. Och han snackar mycket om sex, speciellt då i Chasing Amy. Även det ämnet behandlar han avspänt och naturligt som en katt. Hans avspända inställning till mångfalden av sexuella läggningar är bara så inspirerande. Vissa störs tydligen av att så mycket av hans filmer utspelar sig under bältet. Pryda mesar, säger jag då. Sätt er och se Chasing Amy tills ni når upplysning.
Kevin har också ett mycket utvecklat sinne för dålig smak. Han hanterar den bättre än någon jag vet. Bästa exemplet jag kommer på (som, färskt i minnet, fortfarande får mig att skratta) är den underbart överdrivna Charlies Änglar-scenen i J&SBSB.
Kevins filmer är ju för övrigt fullkomligt nedlusade med kärleksfulla popkulturreferenser, en typ av humor som jag faller pladask för. När jag för ett par timmar sedan fick se Ben Afflecks karaktär sitta och snacka skit om Ben Affleck var det ren njutning. Som en liten kuriosa slash filmkunskapsquiz: försök hitta den snygga referensen till Hajen i Chasing Amy.
Så här säger Kevin Smith om Gud: "Yes, I believe in God. Why? Because I have a career. There can be no better explanation or proof of the existence of God than the fact that I have a film career."
Tja, det är väl det bästa argument för Guds existens jag har hört på länge. Om någon ska lyckas få mig att tro på Gud igen så gissar jag att Kevin Smith har störst chans.
Stannade uppe längre än jag egentligen skulle ha orkat för att se Jay & Silent Bob Strike Back på ettan. Vilken fest. Kevin Smith har blivit mitt nya skyddshelgon.
Efter ikväll har jag sett - av Kevin Smith - Clerks, Mallrats, Chasing Amy, Dogma och J&SBSB. Då återstår bara Jersey Girl och den nya Clerks 2, plus några kortfilmer. Förutom Dogma lyckades jag se dem i kronologisk ordning. Detta tack vare Alex, som introducerade mig till Kevin Smith till att börja med, och förklarade var jag skulle börja (med Clerks, så klart). Tack, Alex! För er som inte visste det; det är alltså Kevin Smith som är Silent Bob, och det är han som regisserar alla filmerna som Jay & Silent Bob är med i.
Kevin är sanslöst bra på det vardagliga. När man ser de stackars killarna som står i centrum i hans filmer får man verkligen känslan av att vara förstådd, att alla ens små mörka hemligheter, ovanor, brister och fel är helt naturliga, självklara och ovidkommande. Så himla skönt. Och han snackar mycket om sex, speciellt då i Chasing Amy. Även det ämnet behandlar han avspänt och naturligt som en katt. Hans avspända inställning till mångfalden av sexuella läggningar är bara så inspirerande. Vissa störs tydligen av att så mycket av hans filmer utspelar sig under bältet. Pryda mesar, säger jag då. Sätt er och se Chasing Amy tills ni når upplysning.
Kevin har också ett mycket utvecklat sinne för dålig smak. Han hanterar den bättre än någon jag vet. Bästa exemplet jag kommer på (som, färskt i minnet, fortfarande får mig att skratta) är den underbart överdrivna Charlies Änglar-scenen i J&SBSB.
Kevins filmer är ju för övrigt fullkomligt nedlusade med kärleksfulla popkulturreferenser, en typ av humor som jag faller pladask för. När jag för ett par timmar sedan fick se Ben Afflecks karaktär sitta och snacka skit om Ben Affleck var det ren njutning. Som en liten kuriosa slash filmkunskapsquiz: försök hitta den snygga referensen till Hajen i Chasing Amy.
Så här säger Kevin Smith om Gud: "Yes, I believe in God. Why? Because I have a career. There can be no better explanation or proof of the existence of God than the fact that I have a film career."
Tja, det är väl det bästa argument för Guds existens jag har hört på länge. Om någon ska lyckas få mig att tro på Gud igen så gissar jag att Kevin Smith har störst chans.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home