Masamune Shirow

I högtalaren: Daft Punks "Discovery", senare övergående i Mobys "Play". Ännu en sen blogg-kväll för mig själv.

Häromkvällen när Zogoth var över satt vi och kikade runt i mitt bildarkiv på teckningar av Masamune Shirow, en av mina absoluta favorittecknare. Ni som inte känner till honom känner ändå säkert till filmen Ghost in the Shell, eller hur? Det var Shirow som gjorde mangan som låg till grund för den; hans mästerverk. Så till er som tycker att filmen är det häftigaste som finns, alltså helt ba' grym, liksom, och typ så här djup och så; vakna upp och läs mangan. Originalet. Till skillnad från filmen - som är djup, filosofisk, stel, mycket vacker och lååååångsam - så är mangan fartfylld, avspänd, humoristisk och personlig. Alla dessa adjektiv är Shirows varumärken (han har fler; se nedan).

Den framgångsrika TV-serien Stand Alone Complex, också baserad på GitS, ligger på många sätt mycket närmre Shirows egen stil, vilket är trevligt för oss fans. Dessvärre har den, precis som filmen, ärvt ett annat av hans varumärken; extremt invecklade politiska plotlines. Den är minst sagt klurig att hänga med i, och ingenting för den som bara är ute efter action.

Sedan kom uppföljaren till filmen; Innocence. Inte mycket att säga om den; regissören Mamoru Oshii fortsätter med sin egen stil. Visuellt mycket snygg. Med det är långt ifrån Shirow.

För någon månad sedan hade en tredje GitS-film premiär i Japan; Solid State Society. Denna är dock en uppföljare på TV-serien och har inget med de första två filmerna att göra. Kolla in den om du gillade TV-serien.

Den första filmen blev ju en dundersuccé här i väst (för att vara en anime, alltså), kanske delvis för att den tog upp sådana frågor som började bli mer och mer aktuella då; cybernetik, skillnaden mellan äkta och artificiell intelligens och värdet av att vara människa i ett samhälle styrt av datorer och robotar. Men om filmen behandlade de frågorna på det filosofiska planet så gör originalmangan det på det praktiska. Visst har den sina filosofiska partier, men Shirow är framför allt en sci-fi-realist. (Eller var, när han i början på 90-talet tecknade GitS.) Visst kan man filosofera över var gränsen ska dras mellan människa och maskin, men vill du ha en riktigt konkret profetia om hur vår framtida värld kommer att se ut när AI och cybernetik utvecklas allt mer; läs mangan. Den blir mer och mer relevant för varje år som går, speciellt för oss som tänkt oss en karriär inom datavetenskap eller människa-dator-interaktion.

Shirow har ju tecknat andra kända serier också; Dominion Tank Police och Appleseed, till exempel. Klart värda att kolla in om du gillade GitS. Dominion är kortast av de tre och är mest lättsamt av allt jag har läst av Shirow. Sista kapitlet är verkligen tecknad humor på hög nivå. Appleseed är på fyra volymer och är ännu inte avslutad, trots att 17 år (!) har gått sedan senaste volymen. Volym 1 och 2 värda att kolla in för vem som helst, medan 3 och 4 nog mest är för hårda fans. Bland de klassiska Shirow-verken återstår då bara Orion och Black Magic, vilka tyvärr utgör ett gapande hål i min mangasamling. (Fy, Len. Var en duktig fanboy och rätta till det vid nästa besök på Seriebörsen.)

Alla dessa mangor utom Orion har animerats i en eller annan form. Förutom de olika GitS-verken är den nya Appleseed-filmen det enda jag sett som verkligen kan rekommenderas. Och vill du titta på Dominion i animerat format, så se för allt smör i Småland till att det blir den gamla serien. Den nya utgörs av sex avsnitt tråkigt, pinsamt, skitnödigt blaj som inte bör röras med en lång pinne av någon.

Shirows tecknarstil har utvecklats en hel del genom åren. Enligt många har hans verk på senare år - på flera olika sätt - barkat åt hellskotta. Mer om det nästa gång.