Animevinjetter

Intro- och slutvinjetter till animeserier är nästan ett helt litet subfenomen i sig inom animevärlden. Det vanligaste är väl att man sitter och skrattar åt hur innehållslösa teterna är; oftast innehåller de en hel massa ord, men säger egentligen ingenting alls. Kort exempel från slutvinjetten till Claymore, Danzai no Hana ~Guilty Sky~ av Riyu Kosaka:

Like an eternally-blooming flower's beauty,
The persistent feelings continued to blossom in my heart.
The clouds are torn into pieces in the guilty sky,
I embraced tightly the neverending remorse.

Så här är det oftast. En massa gulligt pladder till en intetsägande schlagermelodi. I Japan går det säkert hem hur bra som helst. Där används anime för att introducera nya artister och få folk intresserade av deras musik. Ett litet symbiosförhållande mellan anime- och musikbranscherna.

Något annat som kan vara mycket underhållande med sån här vinjettmusik är engrish. När japanerna väver in engelska ord här och där i texterna, tydligen bara för att de tycker det låter coolt eller nåt. Det kan låta ganska roligt i sig, men ibland blir det ännu bättre tack vare deras kompletta brist på grammatik. Slagordet "Love's all way!" från vinjetten till Azumanga Daioh, Soramimi Cake av Oranges & Lemons, är en klassiker. Eller vad sägs om de här raderna från första slutvinjetten till Pani Poni Dash, Girlppi av Mika Watanabe:

Everyday, nice to meet you
everybody, you and I
...
Go go school carnival!
Go go special magic love!
...
Go go school carnival!
Go go sweet falling love!

Mmm, mycket vackert. Hur som helst, även om många många vinjetter mest är skräp så är de en egen liten konstform i sig, och det finns många som är mycket bra och minnesvärda. Här kommer min lilla topplista:

1. Paranoia Agent
Introvinjett: Yume no Shima Shinen Kouen av Susumu Hirasawa
Helt fantastisk. Vinjetten består helt och hållet av människor från serien, ståendes på en massa olika, mer eller mindre osannolika platser; mitt i en rusande trafikkorsning, på ett bord i en restaurang, på en bergstopp, på månen, fallandes från himlen. Och alla skrattar. Och skrattar och skrattar som om de aldrig ville sluta. Det är bara det att de, i den faktiska serien, egentligen inte har något alls att skratta åt. Känslan är unik. Och musiken sen. Jag rekommenderar stark att ta en titt på soundtracket till Paranoia Agent, helt och hållet gjort av Susumu Hirasawa, för en underbar och annorlunda musikalisk upplevelse.

2. Dragon half
Slutvinjett: Watashi no Tamagoyaki av Ludwig van Beethoven och Kotono Mitsuishi
En klassiker. En hård slakt på ett gäng Beethoven-verk, och en text som översätts till, ungefär:

Du får inte ta tomaten
Den är min
Du får ta bläckfisken
Jag tycker inte om hur den ser ut.

Alltsammans framfört av Mitsuishis blixtsnabba tunga. Ingen lämnas oberörd.

3. Ergo Proxy
Introvinjett: kiri av MONORAL
Texten är på engelska och framförd, gudskelov, av någon som faktiskt kan riktigt engelska, men säkert skriven av en japan. En del textrader verkar lite konstiga, som "you refill my place". Men det är vackert. Mycket mycket vackert.

4. Pani Poni Dash
Introvinjett: Kiiroi Vacances av Eiji Kawai och Kensaku Saitou
Den här tittar jag på lite då och då när jag vill pigga upp mig. Det funkar varje gång.

5. Cowboy Bebop
Introvinjett: Tank av Seatbelts
En riktig klassiker. Lika skön som serien i sig.

Utom tävlan måste jag bara nämna två till: Först slutvinjetten till Kare Kano, Yume no Naka e, framförd av Enomoto Atsuko och Suzuki Chihiro (vet inte vem orginalartisten är). Mycket vackert, och snyggt ackompanjerat av uppsnabbade bilder från en kamera som rusar fram genom olika vardagliga omgivningar, utan en människa i sikte. Och till sist, Introvinjetten till Bokusatsu Tenshi Dokuro-chan, med samma namn som serien, framförd av Saeko Chiba. Blodtörsten kontrasteras snyggt av världens bästa Mahou Shoujou-trollformel: Pipiru piru piru pipiru pi!