[insert nothing here]

Tänk så effektiva vi västerlänningar är. Vi låter ingenting gå till spillo; inte en meter, inte en minut. Om vi får lite plats över i lägenheten eller tid över i schemat är vår första tanke oftast: "vad ska jag använda den till?" Vi kommer aldrig på tanken att den där extra biten tid eller plats är bra precis som den är: tom.

Vårt optimeringstänkande är något som österlänningar, och i synnerhet taoister, nog finner mycket ohälsosamt. För taoister är tomheten inte ett slöseri, utan en skatt. En klassisk bild är den om dryckeskärlet. Betrakta till exempel en lermugg. Vilken del av den är det som gör den värdefull och användbar? Leran, såklart. Eller? En taoist hade istället svarat: tomrummet. Det är tomrummet i muggen som vi faktiskt använder. Utan det blir muggen värdelös.

Det finns två olika sorters tomrum; den sorten som verkligen behöver fyllas, som tomrummet i magen när man är hungrig eller i hjärtat när man saknar någon. Men det finns också tomrum som är som allra bäst när det bara är sig självt.

För oss västerlänningar indikerar ord som tomhet och tomrum att någonting saknas. Vi har mycket svårt att acceptera att tomhet i sig kan ha ett värde; för oss är tomhetens enda syfte och mening att bli fylld av något, och alltså sluta att vara tomhet. Tänk på ordet "utrymme." Det är ett speciellt ord för tomhet som är till för att fyllas. Kan det finnas ett svenskt ord för sådan tomhet som måste vara tomhet för att ha ett värde?

Ja, faktiskt har jag lyckats hitta ett förvånadsvärt oansenligt litet ord som säger just detta. Det behandlar bara tidsmässig tomhet, men tanken bakom går att ta med sig till andra områden. Det är både andligt och vardagligt på en gång, och det är det underbara ordet "ledig." Studenter borde ha lättare att förstå vad jag menar; som student har man mycket tid som inte är schemalagd, men man är ändå "aldrig riktigt ledig." Vi lägger in mer i ordet ledig än att bara inte jobba. Ledig är inte bara en beskrivning av de yttre omständigheterna, utan man kan även känna sig ledig. Om man har semester, men ändå mycket att göra, tänker man kanske först att man använder sig av ledigheten. Men snart tvingas man erkänna att men egentligen inte alls är riktigt ledig. När ledigheten fylls (med något mer planerat än att åka till en sjö och ta ett bad) är den inte längre äkta ledighet. Närmre än så kommer nog inte svenska språket till taoisternas tomhet. Ett så ömtåligt och vackert ord, som beskriver något så livsnödvändigt, förtjänar verkligen att tas tillvara.

Tänkt tillbaka till bilden av lermuggen och tänk dig att den är ditt liv. Leran är allt det du gör för att få behålla och upprätthålla ditt liv och leverne; arbetar eller studerar för att få pengar till hyra och mat, äter, sover, sköter hushållet, och alla möjliga andra uppdrag du har. Ta sedan en funderare över vad tomrummet i muggen symboliserar i ditt eget liv.