Ghost in the Blog

Det går en blogg-våg genom Linköping. Halva klassen har redan börjat, och det krävdes inte mycket övertalning för att få igång mig också. Men vad är syftet med att blogga? Att skriva av sig kan nog vara skönt, men då vill man ju gärna ta upp lite mer personliga saker, sånt man inte vill dela med sig av till resten av världen. Men man vill heller inte göra det för opersonligt, för då kan man lika gärna skriva en bok eller nåt annat istället.

Den här bloggen är i alla fall mest tänkt att läsas av de som känner mig; vet inte än vad den kommer att handla om, men alla de bloggar jag läst som mina klasskompisar har skrivit har handlat om deras vardagliga liv, om allt möjligt som händer och blandade lösa tankar som svävar förbi mellan öronen och vill ut på de vida vågorna på internet och röra på sig. Min lär väl inte bli särskilt annorlunda.

Vad ska jag, till exempel, skriva om idag? Just som jag sitter här och slötittar på Sveriges första match i fotbolls-VM, mot Trinidad & Tobago. Den enda jag kan komma på är hur dumt det är att sitta inomhus en sådan här dag. Det är bara en eller två dagar sedan det blev riktigt varmt, luften är full med härliga dofter...

[dörren till lägenheten öppnas utan knackning. Major Motoko Kusanagi från Ghost in the Shell kliver in. Hon har sina arbetskläder på sig; höga lila pumps, ett tajt baddräktsliknande plagg i lila syntetmaterial med g-string, och en svart läderjacka.]

Motoko: Tjena.

Len: Hej hej.

...och här sitter man likförbannat framför datorn och spelar gamla emulerade GBA-spel. Varje gång man kliver utanför dörren så sprider sig en nästan överjordisk frid inom en, och man...

M: missade jag nåt i första halvlek?

L: Jag missade första 20 minuterna, men inga mål än i alla fall. Zlatan hade en chans en gång, men det sket sig.

M: Okej.

...tar ett djupt andetag som man aldrig vill ska ta slut. Själva luften verkar levande och solen värmer hela ens kropp på en gång. En sån dag som den här är det lätt att bli kär.

[Motoko sätter sig i soffan framför TV:n.]

L: Öj! Öh..., du... Släng gärna en handduk eller nåt på soffan om du ska sitta där i de där kläderna...

M (generat): Ah, okej, visst.

L: Kommer du direkt från jobbet eller?

M: Mm. Har försökt få dem att ändra den här jävla klädpolicyn i flera månader. Det perverse apansiktet Aramaki vägrar såklart.

[Len vänder sig tillbaka till datorn.]

Det är raka motsatsen mot hur man mår hela vinterhalvåret. Det känns som om man har hur mycket energi som helst. Var och joggade imorse med Micke, Jenni och Joel. Helt underbart. Hoppas jag kommer att orka fortsätta med det sen när jag har jobbat mer. En kul grej att göra tillsammans, man får andas massa härlig sommarluft, och man bättrar på motionen.

[Motoko tar en handduk från badrummet, lägger den på soffan och sätter sig.]

M: Jag lade in ett formellt klagomål, men det kom tillbaka med nån pinsam jävla kommentar om "rörelsefrihet i stridssituationer." Sextrakasserier är vad det är.

L: Mmmmm...

M: Hörde du vad jag sa?

L: Mmm, visst, jag bara är lite koncentrerad på det här just nu.

M: Vad gör du?

L: Har börjat blogga.

M (nedlåtande): HA!

[Motoko vänder sig tillbaka till TV:n; andra halvlek av matchen börjar.]

Motoko kom precis förbi förresten. För att kolla på matchen. Det är ganska typiskt henne. Hon är himla snygg, men jävligt bossig. Speciellt när hon har fått i sig lite.

M: Vad skriver du om då?

L: Tja, du vet. Inget speciellt. Livet i allmänhet.

M: Låter tråkigt.

En kall fisk kan hon vara också. Det är väl oundvikligt att hela den här cyborg-grejen börjar påverka en förr eller senare. Eller kan det ha att göra med att hon är bisexuell? Aja, i den här takten lär jag väl ändå aldrig komma igenom hennes hårda "skal," hehe. En del kvinnor har bara för mycket mystik runt sig för att ta sig an. Och andra har för lite. Och så finns det sådana där speciella, sällsynta, som har precis lagom mycket...

M: Har du nån öl?

L (okoncentrerat): A, visst... Öh, nej, förresten, lämnade kvar den hos Micke igår. Käkade middag där och spelade kubb.

M (besviket): Okej.

Fotboll... Har inte kunnat sitta och se en hel sammanhängande fotbollsmatch på hur länge som helst. Sedan VM -94 antagligen. Nej, visst ja, under EM för två år sedan också, men det var ju inte mycket att se. Så fort den här matchen är slut och Motoko har gått ska jag fortsätta med Metroid Fusion. Det är en försämring jämfört med Super Metroid, men fortfarande klart spelbart. Imorgon blir det till att börja ta tag i AI-labbarna, och sedan laga mat för veckan. Jaha, det här var mitt första blogginlägg. Blev det intressant? Nej, inte särskilt, va...? Aja, jag kanske kommer på nåt bättre att skriva om till nästa gång.

M: Kubb... Vilket meningslöst spel egentligen.

L: Heh... Bara för att du alltid förlorar. Jag har torskat fyra av fem matcher den här sommaren, men det spelar inte mig nån roll. Det är ju bara ett sätt att umgås.

[Målchans för Trinidad & Tobago.]

M: Nej! Fan!

L: ... Hejar du på DEM?

M: Mm, jag har en del drivrutiner därifrån.